Den vattenälskande turiska vanen är en unik ras med en distinkt personlighet. Denna busiga ras hittar du ofta på en hög plats där den sitter och spanar, och den har även förmågan att lära sig slå på kranar för att få sig en slurk! Funderar du på att skaffa en turkisk van katt? Här på Djurportal.se kan du turkisk van katt till salu som passar just din familj. Scrolla ner och ta reda på mer om rasen och vad som krävs av dig för att ta hand om den på bästa sätt!
Vill du bli automatiskt notifierad när nya annonser som matchar dina preferenser läggs till?
Skapa en sällskapsdjursagent baserat på dina preferenser genom att klicka på knappen nedan.
Den turkiska vankatten är känd som den simmande katten på grund av sin benägenhet att leka i vatten - eller åtminstone att njuta av att plaska med tassarna i det - och är en gammal ras som tros ha sitt ursprung i området kring Vansjön i Turkiet. Det bergiga och karga landskapet och det kalla klimatet i regionen bidrog utan tvekan till utvecklingen av Vans kashmirliknande päls och solidt byggda kropp.
Den turkiska vankatten är en naturlig ras och har förmodligen funnits i sitt hemland i århundraden. Legenden säger att han simmade i land från Noaks ark, som enligt traditionen landade på berget Ararat i Turkiet, inte långt från Vansjön.
Många frågar sig hur har denna ras har fått sina färgfläckar. Både judisk och muslimsk tradition säger att katterna var mottagare av en gudomlig beröring som gav färg åt deras tidigare vita päls. På arken slog en dörr i kattens svans, vilket gjorde den röd, och Gud sträckte sig ut och rörde katten på huvudet och lämnade en fläck där hans hand vilade. I den muslimska versionen rörde Allah katten på ryggen, och den fläck som ibland syns på en turkisk vans rygg är känd som Allahs tumavtryck.
Hur de än kom till har den turkiska vankatten varit attraktiv för många av Turkiets inkräktare och besökare under årens lopp. Åtminstone några har förmodligen tagit sig till Europa som "souvenirer" under det senaste årtusendet.
Det var dock inte förrän på 1970-talet som en turkisk van för första gången fördes till USA. International Cat Association erkände rasen 1985 och Cat Fanciers Association började registrera den 1988. I Turkiet betraktas katterna som nationalkatter, och deras bevarande övervakas av den turkiska jordbruksskolan och Ankaras zoo.
Turkiska vans väger mellan 4,5 och 8 kg när de är vuxna. När de är ordentligt socialiserade som kattungar blir de sociala och tillgivna katter som är starkt knutna till familjemedlemmar, även om de kan välja en eller två som sina favoriter. De är mycket aktiva och atletiska och förblir lekfulla in på äldre dagar. Atletisk betyder dock inte graciös. Denna ras är stor och otymplig, och det måste tyvärr sägas att detta är en katt som inte alltid landar på fötterna.
Turkiska Vans är mycket intelligenta och kan lära sig trick och lekar, inklusive att leka apport. De gillar retande leksaker som gör att de kan efterlikna jakt när de hoppar på bytet. Och om du inte hittar din Van, titta upp; han sitter troligen ovanför, så högt som han kan komma. Ställ inte ut något som är lätt att ha sönder; dessa katter kan ha ett ondskefullt eller åtminstone busigt sinne för humor och kan tycka om att knuffa ner föremål från en hylla bara för att se vad som händer. Ibland händer dock detta bara för att de är klumpiga.
Man bör också veta att denna ras inte alltid klarar av att resa någonstans. Resor till veterinären innebär ofta att katten kräks, kissar eller bajsar i bilen. Om du vill kunna åka husbil eller göra bilresor med din katt så bör du fråga uppfödaren om katter i dess släktlinje är benägna att bli åksjuka.
Rasens kärlek till vatten kan leda katten till problem. För allas skull bör toalettstolar fällas ned och pooler och bad bör täckas över om du inte är där för att övervaka din katts vattenutflykter. Man bör också acceptera att hitta sina kranar påvridna och droppande. Dessa katter kan lätt lära sig att slå på dem så att de kan dricka ur dem eller leka i handfatet. Det är inte ovanligt att en Van helt enkelt tycker om att ligga i vatten, särskilt under varmt väder.
En Van ogillar att bli hållen eller fasthållen, och det är en regel på kattutställningar att katterna visas på bordet i stället för att hållas upp i luften. Om du någonsin är osäker på hur en Van mår, ska du framför allt vara uppmärksam på dess så kallade ”Vanometer”, nosen! Den vackra rosa nosen kommer nämligen att börja bli röd om din turkiska Van är upprörd. Om dess nos skiftar från rosa till röd, ta hänsyn till varningen och lämna din katt ifred eller försök åtgärda vad som gjorde den upprörd.
Detta är ingen knäkatt, men en turkisk van kommer ändå gärna att gosa bredvid dig och sova i din säng. Han kommer också att ge bestämda anvisningar om det rätta sättet att klappa honom.
Både släktkatter och blandkatter har varierande förekomst av hälsoproblem som kan vara genetiska till sin natur. Turkiska Vans är i allmänhet friska, även om vissa har rapporterats utveckla en form av hjärtsjukdom som kallas hypertrofisk kardiomyopati. Hos vissa raser som Maine Coon är HCM ärftligt, men det har inte bevisats hos turkisk van.
Oavsett hur frisk din katt är när du först tar hem den bör du förbereda dig på eventuella problem som kan uppstå under hela dess liv. En djurförsäkring kan hjälpa dig att hålla dig redo för alla din katts veterinära behov. Klicka här för att hitta en djurförsäkring för din turkiska Van!
Det är viktigt att komma ihåg att katter av alla raser kan drabbas av hälsoproblem under hela livet. En bra husdjursförsäkring kan hjälpa dig att förbereda dig för att ge din katt den vård de behöver i alla åldrar.
När det kommer till foder ska man veta att katter är köttätare och därför är ett arteget foder med massor av animaliska proteiner att föredra för att katten ska må så bra som möjligt.
Den turkiska vanen har en enkel päls med en silkeslen textur. Eftersom det inte finns någon underull som kan orsaka tovor eller trassel är den lätt att sköta med veckovis kamning eller borstning med en slickerborste. Den fäller mycket lite, utom under våren och hösten när gammal päls faller av eller ny päls kommer in. Äldre katter kan ha svårt att sköta sig ordentligt, så det kan vara en bra idé att borsta eller kamma dem oftare. Den turkiska Vanens päls är vattenavvisande, så var glad att bad sällan är nödvändigt.
Borsta tänderna för att förebygga parodontal sjukdom. Daglig tandhygien är det bästa, men tandborstning varje vecka är bättre än ingenting. Klipp klorna vid behov. Torka ögonvrån med en mjuk, fuktig trasa för att avlägsna eventuell flytning. Använd ett separat område av trasan för varje öga så att du inte riskerar att sprida en eventuell infektion.
Kontrollera öronen varje vecka. Om de ser smutsiga ut, torka av dem med en bomullstuss eller en mjuk fuktig trasa som fuktats med en 50-50-blandning av äppelcidervinäger och varmt vatten. Undvik att använda bomullspinnar, som kan skada örats insida.
Håll kattlådan fläckfritt ren. Katter är mycket noga med badrumshygien, och en ren kattlåda hjälper också till att hålla den långa pälsen ren.
Det är en bra idé att hålla en turkisk van som en inomhuskatt för att skydda den från sjukdomar som sprids av andra katter, attacker från hundar och andra faror som möter katter som går utomhus, till exempel att bli påkörd av en bil. Turkiska Vans som går utomhus löper också risk att bli stulna av någon som vill ha en så vacker katt utan att betala för den. I stället kan du ta ut din katt i ett inhägnat område eller ett område där du kan ha koll på den medan den leker och får springa av sig.
Du kanske tror att turkisk van är en vit katt med färgfläckar, men genetiskt sett skulle du ha fel. Han är i själva verket en färgad katt med mycket stora vita fläckar, ett mönster som orsakas av piebald white spotting-genen. Resultatet är en katt vars kropp är mestadels vit, med färgade markeringar på huvudet och svansen. Han kan också ha slumpmässiga färgfläckar på kroppen och benen. Denna typ av färgning ses ibland hos andra raser och är känd som Van-mönstret.
Färger som förekommer i rasen är bland annat rött, kräm, svart, blått, tabby i rött, kräm, brunt och blått samt olika nyanser av sköldpaddsfärg. Nosen är rosa, liksom tassar, även om de ibland kan ha färgfläckar.
Den turkiska vanen har ett brett, kilformat huvud med en rundad nos, måttligt stora öron med lätt rundade spetsar och måttligt stora rundade ögon som kan vara blå, bärnstensfärgade eller ett av varje färg. Som det anstår en katt som formades för att överleva i ett kargt landskap och klimat har den en stark, kraftfull kropp med ett brett bröst och breda axlar och långa, muskulösa ben. Hanar är mycket större och mer muskulösa än honor.
Den turkiska vanen har den en mjuk, halvlång enkelpäls med längre hår på öron, ben, fötter och mage, ett krås runt halsen och en helt fluffig svans. Kattungar och unga vuxna har en mindre utvecklad päls än de fullvuxna katterna. Pälsen uppnår inte sin fulla längd förrän katten är minst två år gammal. På sommaren är pälsen kort, men den blir betydligt längre och tjockare på vintern.
Detta är en stor ras; det kan ta tre till fem år för dem att nå sin fulla storlek.
Katter av den här rasen som har blivit väl socialiserad är bekväma med barn, vilket gör dem till ett bra val för familjer med aktiva barn som kommer att njuta av att springa runt med en retande leksak, kasta en boll som katten ska hämta eller lära den tricks. Övervaka små barn för att se till att de klappar katten snällt och inte drar i hans päls eller svans.
Den turkiska Vanen lever gärna med kattvänliga hundar också, så länge de inser att det är han som bestämmer. När det gäller katter föredrar de sällskap av sin egen sort, men de accepterar andra katter, särskilt om de uppfostras tillsammans med dem från om med att de var kattungar. Introducera i alla fall husdjur långsamt och under kontrollerade omständigheter för att se till att de lär sig att komma överens.
© 2025. Djurportal.se