Manx-katten kommer trivas utmärkt i familjen som gillar att interagera och stimulera katten med lek och gos. Rasen har stark jaktinstinkt och älskar att leka och jaga, men har även en väldigt tålmodig, kärleksfull och tillgiven sida mot barn och andra djur, vilket gör det till en perfekt familjekatt. Funderar du på att skaffa en manx-katt? Här på Djurportal.se kan du hitta kattungar och fullvuxna manx-katter till salu som passar just din familj. Scrolla ner och ta reda på mer om rasen och vad som krävs av dig för att ta hand om den på bästa sätt!
Vill du bli automatiskt notifierad när nya annonser som matchar dina preferenser läggs till?
Skapa en sällskapsdjursagent baserat på dina preferenser genom att klicka på knappen nedan.
En Manx är en kattras som är hemmahörande på den brittiska ön Man. Manxkatten är särskilt känd för sin förkortade svans, som är resultatet av en naturlig mutation. De flesta Manxkatter är dock helt svanslösa.
Manxkatten är en av världens äldsta kattraser och sägs ha funnits i hundratals år på Isle of Man, som ligger i Irländska sjön och är en del av den brittiska kronan, men som trots allt är självstyrande. Det finns många myter och legender om hur det kom sig att kattens svans saknas – vissa låter mer troliga än andra. Sanningen är dock att den saknade svansen orsakades av en naturligt förekommande mutation, som sedan har gått i arv och förts vidare. Hur katten ursprungligen kom till ön är okänt, men man tror att japanska handelsmän tog med katten ombord på fartyg för att fånga möss och råttor, och att det var på så sätt som katten flydde och bosatte sig på ön. På 1930-talet började man avsiktligt avla av rasen i USA, och 1934 sågs katten för första gången i Skandinavien.
Manxkatten ser inte ut som en traditionell katt. Tvärtom är det kanske en av de mest anmärkningsvärda raserna. Manxkattens främsta kännetecken är att den saknar (eller har en förkortad) svans, har kort rygg och upphöjda bakben. Den är också känd för att ha en ganska märklig gång, där det nästan ser ut som om den "hoppar" som en kanin. Alla Manxkatter är inte helt svanslösa. Vissa har en något förkortad svans och kallas vanligtvis "stumpies" eller "rumpy risers". En manx är en medelstor katt med en tät och stark benstomme. Den har ett brett bröst och ett relativt stort huvud med breda kinder och runda ögon. Pälsen är kort men tät, mycket mjuk och har underull. Katten är godkänd i många olika färger. Vissa tror att det också finns en långhårig version av Manxkatten, medan andra säger att en långhårig Manx är en cymrisk katt. Hanarna väger vanligtvis mellan 4 och 6 kg, medan honorna väger mellan 3,5 och 5 kg.
Manxen är en katt med en stark jaktinstinkt. Den är därför både snabb och stark, med blixtsnabba reaktioner och reflexer. Den är därför mycket förtjust i lek, särskilt i jakt, där den verkligen kan använda sina naturliga instinkter. Manxen kan dock också vara en bra familjekatt, eftersom den är tålmodig, kärleksfull och tillgiven mot barn och andra djur. Den har en tendens att knyta sig mycket nära till sin familj, som den ser som sin flock och som den kommer att följa i vått och torrt under resten av sitt liv. Vissa manxägare rapporterar även att katten kan vara lite beskyddande mot sin familj och därför ganska försiktig mot främlingar som den inte känner.
Generellt sett är manxkatten en frisk ras. De flesta av rasens hälsoproblem är medfödda missbildningar som orsakas av det kromosomfel som gör den svanslös. I vissa fall påverkar den svanslösa genen hela kotan och gör att den blir defekt. Detta innebär att dödligheten bland nyfödda Manxkatter är ganska hög. De flesta defekter kan ses vid födseln, men andra syns inte förrän upp till fyra månader efter födseln. Det rekommenderas därför att man inte skaffar en Manx-katt förrän den är minst 4 månader gammal, för att säkerställa att den inte har medfödda missbildningar. På grund av den höga dödligheten bland kattungar av rasen är kattungarna ofta ganska små.
Detta är inte en ras som kräver mycket vård. Det räcker oftast med att borsta pälsen ett par gånger i veckan. Dessutom bör öron, tänder och tandkött kontrolleras regelbundet.