En xoloitzcuintle, är en mexikansk hårlös hund och kallas vanligtvis just det på engelska: Mexican hairless dog. Det är fortfarande en ganska sällsynt hundras i Europa som har sitt ursprung i Mexiko, men med tanke på rasens trevliga, kärleksfulla, och lugna karaktär kan man tänka sig att den mexikanska hårlösa hundens popularitet på sikt kommer öka. Här på Djurportal.se kan man hitta både valpar och vuxna xoloitzcuintle-hundar till salu, och längre ner på den här sidan kan du lära dig mer om denna speciella hundras.
Vill du bli automatiskt notifierad när nya annonser som matchar dina preferenser läggs till?
Skapa en sällskapsdjursagent baserat på dina preferenser genom att klicka på knappen nedan.
Hårlösa hundar har funnits i tusentals år. Den mexikanska hårlösa hunden, eller Xoloitzcuintle som den officiellt kallas, anses därför vara en av de äldsta hundraserna i världen. Exakt hur rasen uppstod är dock fortfarande okänt. Vissa tror att hunden faktiskt har sitt ursprung i Kina.
Man har hittat gamla skulpturer och berättelser från Aztekernas rike, ett mesoamerikanskt folk från centrala Mexiko som levde under 1400- och 1500-talen, som avbildar och beskriver hunden, så det är känt att det är en ras som har funnits under mycket lång tid. Aztekerna trodde att hunden skulle leda sin ägare säkert genom underjorden och att det var guden Xolotl, guden av blixtar och eld, som skapade hunden. Rasen är uppkallad efter guden, men med "itzcuintle" på slutet, vilket betyder hund. Efter Aztekernas fall adopterade olika indianstammar i Syd- och Centralamerika hunden.
Hunden har använts för en mängd olika ändamål genom åren, bland annat för jakt och skydd, men även som en vanlig sällskapshund. Man har även slaktat och ätit hunden, och den ansågs därför vara ett slaktdjur på samma sätt som grisar, kor och får. Idag används hunden nästan uteslutande som familje- och sällskapshund.
Även om Xoloitzcuintle kallas för en hårlös mexikansk hund är den faktiskt inte helt hårlös, utan bara delvis hårlös. Den har ofta lite pälstussar på pannan, halsen, tassarna och svansspetsen.
Rasen finns i två varianter: standard och miniatyr. Standardvarianten är cirka 35-38 cm hög och väger cirka 14 kg, medan miniatyrvarianten är högst 35 cm hög och väger något mindre. Vissa tror också att det finns en tredje variant, som ligger mellan standardvarianten och miniatyrvarianten. Pälsfärgen, eller snarare hudfärgen, måste vara mörk.
Den mexikanska hårlösa hunden har blivit en populär familjehund tack vare sitt lugna sinne och sin glada personlighet. Det är en hund som är kärleksfull och tillgiven mot sin familj och som i allmänhet är mycket lätt att ha att göra med. Den kan dock vara lite misstänksam mot främlingar, vilket är anledningen till att den också fungerar mycket bra som vakthund. Å andra sidan är rasen nästan likgiltig för andra hundar.
Dessutom är det en livlig och energisk hund som gärna tar långa promenader och som faktiskt klarar av både vind och regn, även om den inte har någon päls som skyddar kroppen. Det är dock en hund som är gjord för lite andra temperaturer än de vi har här i Skandinavien, så när det blir riktigt kallt på vintern föredrar den att stanna inomhus.
Eftersom hunden saknar päls är det en ras som kräver mycket omsorg. Därför är det inte en hund som lämpar sig för en helt oerfaren hundägare. Det är viktigt att hålla hundens hud fuktig, eftersom en för torr päls kan leda till sår eller repor. På sommaren bör du vara medveten om att hunden lätt kan bli solbränd, så använd solskyddskräm ordentligt och håll hunden i skuggan under de timmar som solen står som högst.
De flesta hälsoproblem som en mexikansk hårlös hund riskerar att drabbas av är oftast relaterade till hundens brist på päls och beror på att huden inte är tillräckligt välvårdad.
Men rasen är också känd för att ha ganska dåliga tänder. Det rekommenderas därför att den får en tandkontroll hos veterinären minst en gång om året.
© 2024. Djurportal.se