Vill du bli automatiskt notifierad när nya annonser som matchar dina preferenser läggs till?
Skapa en sällskapsdjursagent baserat på dina preferenser genom att klicka på knappen nedan.
Man menar att stabijhoun egentligen härstammar från spanielhundarna på medeltiden, vilka användes till fågeljakt. På medeltiden var hundarna kända över nästan hela Europa och det sägs att de kom till Holland under den spanska ockupationen på 1500-talet. I Holland användes stabijhoun både som gårdshund, jakthund och vakthund, men i slutet av 1800-talet började den bli utkonkurrerad av andra jakthundar. På grund av sin förmåga att apportera även över mycket långa avstånd så klarade sig stabijhounen lyckligtvis, men dess existens sattes återigen på spel under andra världskriget. Då lyckades man i alla fall till sist hitta några exemplar på gårdar runt om i Holland, och av dessa valde man ut 30 stycken hundar som avlades med syfte att rädda rasens framtid. Stabijhoun är idag inte utrotningshotad, men fortfarande relativt sällsynt.
En stabijhoun har mellanlång päls, och en lång svans som sträcker sig hela vägen ner till hundens tassar. Det är en hund som utstrålar stor värdighet och självsäkerhet, och den besitter både styrka och uthållighet eftersom den avlades fram till jakt. När de är fullvuxna är hanarna är ca 53 cm höga medan tikarna är omkring 50 cm höga. Båda könen väger mellan 15 och 20 kg. En stabijhoun är antingen svart eller brun samt har vita fläckar, och den vanligaste sorten är den svart-vita.
Även om en stabijhoun är en riktig jakthund, så kan det helt klart fungera även till andra ändamål. Som sällskapshund är den kärleksfull, hängiven, vänlig och lugn, och den älskar dessutom att leka med både barn och vuxna. Stabijhoun klassas inte längre en vakthund, men den är hur som helst vaksam när den möter främlingar även om den är mer nyfiken än reserverad. Eftersom rasen först och främst är en jakthund så är det viktigt att den får uppfyllt sitt stora aktivitetsbehov. Den vill alltså gärna med på jakt, men är man inte jägare går långpromenader och andra utomhusaktiviteter också bra. Därtill är det viktigt att också stimulera hunden mentalt och ge den uppgifter som den kan lösa.
Träna gärna hunden från och med att den är valp och se till att vara vänlig men konsekvent samt noga med belöning. En stabijhoun är glad och positiv och är därför enkel att träna och passar bra även till lite mindre erfarna hundägare. Generellt är det också en mycket lyhörd och uppmärksam hundras som gärna lyssnar till kommandon och anvisningar så länge dessa är givna på rätt sätt. Den tar själv egna initiativ för att hitta jaktmöjligheter, men är ändå bra på att lyssna på sin familj och hålla sig nära dem. En annan fördel med stabijhoun är att den sällan väljer en favorit, utan knyter ofta lika starka band till alla familjens medlemmar.
En stabijhoun har en lång, glansig och tättliggande päls med vattenavvisande underull. Den är därför väl skyddad mot alla sorters väder och vind även under längre vistelser utomhus. Pälsen fäller dock en del och man bör borsta sin hund minst en gång i veckan. Hunden har långt hår på bakbenen och bröstkorgen som även bör friseras.
Det finns förhållandevis få uppfödare av stabijhoun, och därför blir det bara omkring 100 valpar per år. De som är uppfödare av rasen genomför ett viktigt arbete för att skydda rasen och främja dess hälsa så att medfödda sjukdomar och problem kan undvikas.
© 2024. Djurportal.se