Sredneasiatskaja ovtjarka, eller centralasiatisk herdehund som den kallas på svenska, beskrivs bäst som lugn och orädd. Det är en självständig hund som är en utmärkt familjevakt och generellt sett är den här hundrasen mycket bra med hela familjen. Det gäller dock att den har fått en gedigen uppfostran av en hundkunnig person och att man fortsätter träna hunden genom hela dess liv. Detta är alltså inte en nybörjarhund hur söt den än må se ut. Längre ner på den här sidan kan man lära sig mer om vad som krävs för att ta hand om en centralasiatisk herdehund, och här på Djurportal.se kan man även hitta både valpar och vuxna centralasiatiska herdehundar till salu.
Vill du bli automatiskt notifierad när nya annonser som matchar dina preferenser läggs till?
Skapa en sällskapsdjursagent baserat på dina preferenser genom att klicka på knappen nedan.
Den centralasiatiska herdehundens ursprung avslöjas av namnet: hundrasen kommer från centrala Asien, mellan Uralfloden, Kaspiska havet, Mindre Asien och Kinas nordvästra gräns. De kan dateras till någonstans mellan 2000 och 3000 f.Kr. och tros vara släkt med den tibetanska mastiffen, men eftersom denna ras utvecklades oberoende av mänsklig inblandning och endast reagerade på miljöpåverkan, är det omöjligt att spåra deras ursprung med full precision. De är genetiskt sett ganska lika den kaukasiska herdehunden, Kangal-hunden och Akbash, som också är ursprungsraser från samma geografiska område. Efter sitt oklara ursprung, när människor började blanda sig in i uppfödningsprocessen, utvecklades den centralasiatiska herdehundsrasen i tre olika riktningar: vallhundar (liksom andra liknande raser från den regionen), vakthundar och kamphundar. Ett av deras mest färgstarka smeknamn är "Voldokov", vilket är ryska för "vargkrossare" och detta borde ge dig en uppfattning om deras styrka! Man tror att en hundras som liknar denna hund eskorterade mongolerna under deras invasion av Öst- och Centraleuropa. De var den mest populära hundrasen i Ryssland år 2000 och den rankas fortfarande högt, även om deras popularitet sedan dess har minskat något. Även om den sällan finns i USA börjar den födas upp mer i Amerika. Denna hundras har fått erkännande från många olika klubbar och register, däribland National Kennel Club, United Kennel Club, American Canine Registry, American Rare Breed Association, den mycket viktiga Federation Cynologique Internationale och till och med American Kennel Club Foundation Stock Service Program, även om de ännu inte har erkänts av American Kennel Club. Rasen är inte så vanlig i Sverige, men den är desto mer förekommande i de östeuropeiska länderna.
Denna stora, muskulösa och kraftfulla hund som tros härstamma från en ras av mastifftyp har en kropp som är något längre än den är hög. Den uppvisar en imponerande närvaro och är större än den genomsnittliga hunden. Benen hos denna hundras stöder en bred, stark rygg och ett stort bröst. Frambenen leder till muskulösa axlar och bakbenen har starka lår. Den här hundrasens har ett brett huvud och en smalare nos. Tänderna och käkarna är starka - glöm inte bort hundrasens brukshundshistoria! Du kommer att se ett självsäkert, värdigt uttryck i den centralasiatiska herdehundens nobla ansikte, som accentueras av de medelstora, ovala, breda och djupt sittande ögonen, som varierar från hassel- till mörkbruna, tillsammans med tjocka ögonlock och svarta ögonränder. I vissa länder är svansen dockad i måttlig längd och öronen är klippta, såvida inte hunden befinner sig i ett land där kosmetisk kirurgi på hundar är olaglig, såsom Frankrike och Australien. Denna stora hundras har stora tassar, och en tät päls som kan vara lång eller kort, med en kraftig underull. Pälsfärgen kan vara svartvit, faluröd i olika nyanser eller brindle, ibland med en svart mask. Rasen blir mellan 60 och 82 cm hög och kan väga allt mellan 39 och 80 kg.
Det krävs minimal pälsvård för att hålla den här hundens päls snygg. Den centralasiatiska herdehunden fäller vanligtvis ganska mycket på våren, och då krävs extra borstning för att förhindra mattbildning och tovor och knutar i pälsen samt för att främja fällningen. Under resten av året anses den här rasen ha en. Ganska lätthanterlig fällning, och kräver inte frekventa bad eller borstning. De är dock inte allergivänliga hundar, men de har vanligtvis ingen stark hundlukt. De starka klorna hos centralasiatisk herdehund måste klippas regelbundet för att undvika att nageln slits eller skadas. Den här rasen klarar sig inte bra i en lägenhet, och om bostadsutrymmet är för litet kan den centralasiatiska herdehunden ta till en väldigt svårhanterlig gräv- och tuggbenägenhet. Den kommer ha mycket svårt att anpassa sig till att bo inomhus i små utrymmen eftersom den föredrar att vara ute och patrullera och vakta familjens hem. Som valp växer den centralasiatiska herdehunden ganska snabbt och behöver mycket naturlig föda. Se till att ge din vuxna centralasiatiska herdehund en stor mängd mat av hög kvalitet två gånger om dagen.
Trots att hunden vill beskydda sin familj till varje pris så är de vissa som föreslår att övervakning är på sin plats när denna hund är i närheten av små barn på grund av dess storlek och helt enkelt för att vara på den säkra sidan. Denna hundras kan också dominera andra hundar både i och utanför hemmet, och den är i allmänhet misstänksam mot främlingar och benägen att skälla på natten. Det är viktigt att socialisera den här rasen från början, och om den är väl socialiserad kommer den att komma överens med andra husdjur i familjen som katter, och andra icke hotfulla hundar. De klarar sig mycket bra tillsammans med andra centralasiatiska herdehundar, eftersom de förstår varandra. Centralasiatiska herdehundar är arbetshundar och de tycker om att ha ett jobb att göra och behöver starka ägare som upprättar ledarskap och tydliga gränser på ett vänligt men konsekvent sätt. De är mycket intelligenta och gynnas av träning om den sker med kärlek, vänlighet och positiva belöningar (som de flesta av oss). När man ser den centralasiatiska herdehunden slappna av hemma kan den förväxlas med en sömnig teddybjörn men man ska inte låta sig luras; de går från noll till hundra på bara några sekunder om de anar eventuellt hot.
© 2024. Djurportal.se