Schillerstövare är livliga, intelligenta hundar med stora personliga egenskaper både på fältet och i hemmet. Schillerstövares anses vara en energirik ras och kräver en avsevärd mängd motion dagligen för att bidra till att upprätthålla både deras hälsa och lycka. Med tanke på detta trivs de i allmänhet bäst i ett hem med en stor gård eller tillgång till en hundpark där de kan springa fritt. Längre ner på den här sidan kan man lära sig mer om hur man ska ta hand om en schillerstövare på bästa sätt, och här på Djurportal.se kan man även hitta både valpar och vuxna schillerstövare till salu.
Vill du bli automatiskt notifierad när nya annonser som matchar dina preferenser läggs till?
Skapa en sällskapsdjursagent baserat på dina preferenser genom att klicka på knappen nedan.
Vissa experter hävdar att rasen härstammar från gamla jakthundar, men det finns betydligt fler bevis för att rasen till stor del utvecklades i slutet av 1800-talet genom den svenske jordbrukaren Per Schillers hårda arbete. Schiller arbetade tillsammans med Dr. Adolf Hamilton, grundaren av Svenska Kennelklubben, för att förbättra den tidens stövar-raser och utveckla en mer välbalanserad jakthund för räv och hare. Hamilton korsade in fler engelska rävhundar och skapade den något högre, trefärgade Hamilton-Stövaren, medan Schiller använde schweiziska, tyska och svenska hundar och korsade dem med engelska harriers för att så småningom skapa de tidigaste versionerna av Schillerstövare. År 1886 ställde Schiller ut ett par på en svensk hundutställning och även om de var mindre och färgen mer brun än svart anses de vara rasens ursprung. Schiller fortsatte sitt arbete, och utvecklade och visade upp rasen tills han dog år 1894, då hans bror Karl ärvde uppdraget och fortsatte med sin avlidne brors arbete. År 1907 fick rasen officiellt namnet Schillerstövare efter Per. År 1913 erkändes rasen av Svenska Kennelklubben men en standard skrevs inte förrän år 1997. Ett erkännande av United Kennel Club skedde inte förrän år 2006. Medan de fortfarande är en populär ras i sin ursprungsregion är de relativt ovanliga att hitta på andra håll och anses vara måttligt sällsynta.
Schillerstövare är en medelstor hund, som blir mellan 49-61 cm höga och väger runt 18-25 kg. De är byggda för styrka och snabbhet och har en mager men ändå muskulös kroppsbyggnad. Deras huvuden är relativt långa med en något triangulär form, och nosen har en långsam avsmalning. Ögonen är mörka, nosen är svart, och de har högt sittande, brett vikta öron. De har en något rektangulär form och är något längre än de är höga med en lång, kraftfull hals, raka framben, ett djupt bröst som når upp till armbågarna, väl muskulösa bakben och en rak rygg som avslutas med en tjock, avsmalnande svans. De har en kort, tät men slät päls som är mestadels rödbrun med en väldefinierad svart sadel och inslag av vitt på bröstet och tassarna.
Schillerstövare är en ras med lågt underhåll och behöver därför bara borstas ett eller två gånger i veckan med en fast borste med borst för att hålla pälsen fri från lösa hår, smuts och dylikt, samt hjälpa till att fördela dess naturliga oljor jämt. Eftersom deras öron är så stora och breda är de mer benägna att ackumulera en överdriven mängd fukt och bör kontrolleras regelbundet, särskilt om de hålls i ett varmt eller fuktigt klimat, eftersom de kan få öroninfektioner. Om de jagar eller tränas ordentligt kan deras klor slitas av sig själva, men i övrigt måste de kontrolleras regelbundet för att se till att de inte spricker eller går sönder och orsakar ytterligare hälsoproblem. Deras tänder bör också borstas regelbundet för att hjälpa dem att behålla en god munhälsa.
Under jakten är Schillerstövare energiska och uppmärksamma, de tar väl emot instruktioner och anstränger sig mycket för att göra sina ägare nöjda. Särskilt när de ägs och tränas av samma person, vilket inte är ovanligt med tanke på deras måttliga lätthet att träna, bildar Schillerstövares mycket nära band till sina ägare och även om de fortfarande generellt sett tycker om familjetid, är de benägna att knyta an till en person framför många, och deras hängivenhet kommer sannolikt att vara uppenbar. När de är inne är de följsamma, lättsamma och tillgivna, men kan bli försiktiga med främlingar som kommer in, även om deras inneboende reaktion är icke-aggressiv, särskilt om de är ordentligt tränade och socialiserade. Detta beteende gör dem till bra vakthundar, eftersom deras mest sannolika reaktion på främlingar eller om något känns fel är ett djupt, dundrande skällande eller tjut för att varna sina ägare, även om det kan orsaka problem i en lägenhet.
Deras jakthistoria har inte bara gett dem en hel del muskler utan också hjälpt dem att utveckla en stor uthållighet, så att trötta ut dem kan vara en utmaning om de inte lever med en aktiv ägare eller familj. Deras kombination av intelligens, uthållighet och rovdrift gör dem till en perfekt kandidat för långdistansapportering, där de kan engagera både sina mentala och fysiska förmågor. Det rekommenderas att de får cirka 30 km per vecka eller 60 minuters motion dagligen.
© 2024. Djurportal.se