Även om Šarplaninacs är kända för att vara beskyddande, familjeorienterade hundar är de inte särskilt tillgivna eller lekfulla utan de är helt enkelt som gladast när de har arbete att göra. Det betyder dock inte att Šarplaninacs inte knyter starka band, för när de väl lever och arbetar med en familj under en period är de oändligt lojala och kommer att göra allt för att skydda sin familj. Detta är inte en ras som passar förstagångsägare och för hunden och din skull bör du läsa på ordentligt innan du slår till. Längre ner på den här sidan kan du börja lära dig mer, och här på Djurportal.se kan du även hitta både valpar och vuxna Šarplaninacs till salu.
Vill du bli automatiskt notifierad när nya annonser som matchar dina preferenser läggs till?
Skapa en sällskapsdjursagent baserat på dina preferenser genom att klicka på knappen nedan.
Šarplaninacs tros vara en gammal ras som härstammar från de till synes tidlösa molosserna, en hund av mastiff-typ som utvecklades och användes redan under den grekiska och romerska eran. De anses vara en av de äldsta inhemska raserna i världen och har i stort sett förblivit oberörda av en värld utanför deras region under många århundraden. De flesta av de officiella dokumenten om deras existens i förhållande till den moderna standarden sträcker sig dock endast tillbaka till ungefär slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. De erkändes för första gången av Världshundorganisationen (FCI) år 1939, men kallades då för Illyrian Shepherd Dog efter sin ursprungsregion, som tidigare var känd som Illyrien. År 1957 döptes de om till jugoslaviska herdehundar eller Šarplaninac efter att deras ursprungsland också hade bytt namn. Fram till dess hade de använts i regionen som både herde- och vakthundar, men de användes även som jugoslaviska militärhundar på 1920-talet och används än i dag som vakthundar i bergiga militära utposter i Serbien. Deras förmåga att sprida sig var mycket begränsad fram till år 1970, eftersom det var olagligt att exportera dem från Jugoslavien, men efter att lagen hävdes började de importeras och användas av både amerikanska och kanadensiska jordbrukare och ranchägare som boskapsskydd. Deras nyfunna tjugoåriga användning ökade både deras antal och erkännande, tillräckligt mycket för att de slutligen erkändes av United Kennel Club 1995. De anses inte vara en vanlig ras men används fortfarande i ganska stor utsträckning i sin ursprungsregion och i Nordamerika.
Šarplaninacs är stora hundar som i genomsnitt är två fot långa vid skänkeln och vissa större hanar väger upp till nästan hundra pund, men vanligtvis är genomsnittet närmare 80 eller så mellan båda könen. De har en tydlig dubbelpäls med en mjuk, tät, väderskyddande underpäls och en ytterpäls på mellan 5 och 13 cm som varierar i längd beroende på var den sitter, och halsen, bakbenen och svansen är de områden med längst päls. Den vanligaste färgen är järngrå, men de har ett stort utbud av färger från nästan svart till falurött och har i allmänhet stora, naturliga gradienter i färg och nyans. De har stora, relativt rundade skallar med ett lätt stopp och en bred nos som är kortare än skallen och som kröns av en bred, svart näsa. De har mellanstora vikta, v-formade öron som är täckta med kort, tät päls och deras ögon är i allmänhet mörka och mandelformade. De har en medellång hals som har längre hår och går ner i en rak rygglinje. Deras framben är robusta och raka och skiljs åt av ett brett, djupt och väl muskulöst bröst och axlar, medan deras bakben är lika muskulösa och breda. Svansen är lång och tjock och täcks av några av hundens längsta hår. Rasen blir 55-66 cm höga och väger runt 29-45 kg.
Šarplaninacs anses vara hundar med medelhögt underhållsbehov, eftersom deras långa pälsar behöver borstas med viss regelbundenhet. De är fäller endast måttligt, men på grund av deras dubbla päls kan en del av den döda pälsen samlas upp och bilda mattor. Detta kan lösas genom att använda både en borste med fast borst eller en slickerborste och ett särskilt medel för att få bort tovor deras underpäls. Det räcker med några gånger i veckan, om inte de säsongerna med hög hårförlust blir alldeles för svårhanterliga. Då kan man öka frekvensen till varje dag. Eftersom deras öron är vikta och täckta av tätt hår bör de kontrolleras och rengöras regelbundet för att förhindra överdriven fukt eller vaxansamling som kan öka sannolikheten för öroninfektioner. Om de får regelbundet arbete är chansen stor att deras naglar slits ner naturligt av sig själva, men de bör ändå kontrolleras och klippas för att förhindra att de spricker och går sönder om de blir för långa. Särskilt på grund av deras stora intag av mat bör deras tänder borstas minst en gång i veckan för att bidra till att upprätthålla en god munhälsa.
När Šarplaninacs trivs och har kommit nära sin familj är de bra med nästan alla familjemedlemmar och även barn, trots sin klumpiga storlek, och de är vanligtvis snälla och tålmodiga även med små barn, men de bör socialiseras och tränas grundligt för att minska eventuella problem. Träningen i sig är en svår uppgift - den är inte för oerfarna ägare. Šarplaninacs är arbetshundar som inte bara gillar att hävda sin dominans innan de fått träning – vilken i sig självfallet kräver en konsekvent och vänligt fast hand från en erfaren ägare - utan även efter att ha tränats under lång tid är de fortfarande huvudstarka och självständiga hundar som ofta åsidosätter kommandon med sitt eget beslutsfattande. På grund av sin beskyddande natur är de i allmänhet avvaktande mot främlingar och nya hundar och placerar sig mellan nykomlingar och deras familjer och fungerar som en barriär när de känner någon form av potentiellt hot. De är också energirika hundar och behöver vanligtvis konsekvent arbete att göra samt regelbunden och grundlig motion, vilket gör att de passar bäst i för aktiva familjer med stora hus och stora utomhusutrymmen för dem att ströva omkring och patrullera.
Šarplaninacs är energirika hundar och även om de ofta kan slappna av med familjen utan att bli alltför rastlösa, kommer för mycket vila vanligtvis att öka deras frustration och sänka deras stimulansnivå. Detta resulterar ofta i dåligt beteende och enda botemedlet är att aktivera dem. På grund av detta passar de bäst i hem med aktiva familjer som kan erbjuda cirka 3 mils promenader eller löpning per vecka, cirka 60 till 70 minuters motion dagligen. Om de hålls utomhus och får arbete kommer de att ta hand om en del av detta på egen hand, patrullera på gården och fastigheten och stå vakt, men i övrigt behöver de daglig mental och fysisk stimulans för att hålla sig glada och friska och regelbundet bete sig på ett positivt sätt.
© 2025. Djurportal.se