Filtrera din sökning

Filtrera din sökning

  • Hundar Hundar
  • Katter Katter
  • Fåglar Fåglar
  • Fisk Fisk
  • Reptil Reptil
  • Gnagare Gnagare
  • Hästar Hästar
  • Andra Andra

Pris

Plats

Irländsk röd setter

Den irländska röda settern är en oerhört sällskaplig hund för att i grund och botten vara en så fullfjädrad jakthund med stark rovdrift. En irländsk röd setter är öppen och tillgiven mot de flesta den möter, och samtidigt som den har ett stort behov av att få utlopp för sin energi kommer den att behöva massor av kärlek och närhet med sin familj. Här på Djurportal.se kan man hitta både valpar och vuxna irländska röda setters till salu, och längre ner på den här sidan kan man lära sig mer om denna energiska jakthund.  

Køb irländsk röd setter

Vi har fundet Resultat Till dig

Vill du bli automatiskt notifierad när nya annonser som matchar dina preferenser läggs till?
Skapa en sällskapsdjursagent baserat på dina preferenser genom att klicka på knappen nedan.

Ursprung och historia

Irish Setter, eller irländsk setter är en gammal hundras som tros ha funnits sedan mitten av 1800-talet. Den uppföddes avsiktligt på Irland med hjälp av den irländska rödvita settern, som på många sätt anses vara rasens förfader. Rasen föddes upp när irländska jägare ville ha en snabb arbetshund med ett starkt luktsinne och en färg som var lätt att upptäcka. Det finns två varianter av irländsk setter, men de anses vara två olika raser: den rödvita settern och den helt röda settern. Den rödvita settern är alltså den äldsta, medan den röda är den yngsta.

På gaeliska, ett keltiskt språk som har sitt ursprung på de brittiska öarna, kallas hunden Mudder Rhu. Rasen fick sitt slutgiltiga namn 1876 och 1882 bildades The Irish Red Club som den första rasklubben för rasen. Kort därefter, 1885, fastställdes rasstandarden. Några år senare började rasen exporteras utomlands, särskilt till Skandinavien.

Utseende och egenskaper

En irländsk setter är en medelstor hund, som till utseendet liknar den engelska settern och Gordon Setter. Både hanar och honor väger mellan 27 och 32 kg och är mellan 60 och 70 cm höga.

Pälsen är silkeslen, lång till medellång och rak med lätta vågor. Pälsen är vanligtvis kastanjebrun, mahogny eller gyllenröd. Pälsen är längst runt öronen, på benen, på halsen och på magen. Rasens mest utmärkande kännetecken är de långa öronen, som har en tendens att flaxa runt när den springer. Dessutom har rasen mycket långa ben, vilket gör den till en formidabelt snabb löpare.

  

Mentalitet och beteende

Irländsk setter är en hund med hög energinivå. Den är livlig och snabb med en stark jaktlust. Den kan ha en tendens att bli lite våldsam när den leker, helt enkelt för att den har så mycket energi. Den irländska settern är dock mild som ett lamm och är både vänlig och tillmötesgående mot människor och andra hundar. Den är lugnare med barn, vilket gör den mycket lämplig som familjehund hos en aktiv familj med jaktintresse.

På grund av dess höga aktivitetsbehov kräver en irländsk setter alltså en familj som är villig att aktivera hunden. Den irländska settern lämpar sig därför väl för familjer som tillbringar mycket tid utomhus och är aktiva i naturen och som vill ha en trogen följeslagare med sig. Om rasen inte får utlopp för all sin energi blir den uttråkad, olycklig och kanske destruktiv.

Irländsk setter är en hund som är relativt lätt att träna. Den tar gärna emot instruktioner och är mycket uppmärksam och utåtriktad mot sin ägare. Om den tränas grundligt redan som valp kan du därför förvänta dig att få en hund som trivs bra och är väluppfostrad. Det kan dock vara svårt att kalla in den om den ser eller känner en doft av vilt. Den bör också hållas kopplad i trafikerade områden - även om du tränat ordentligt på inkallning. Irländsk setter är inte en vakthund, så om du vill ha en hund som ska vakta huset när du är borta är irländsk setter inte rätt val. En irländsk setter välkomnar alla - även inbrottstjuvar - in.

Pälsvård

En irländsk setter kräver en viss skötsel och det är något du bör tänka på innan du skaffar den. Pälsen bör kontrolleras varje dag och borstas noggrant flera gånger i veckan. Om du ser till att sköta och underhålla pälsen kommer hunden också att fälla betydligt mindre. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt pälsen runt bröstet, benen och svansen, eftersom det finns en särskild risk för att den långa pälsen där blir tovig, vilket kan vara obehagligt för hunden.