Hollandse herdershond, eller holländsk herdehund som den kallas på svenska, kan beskrivas som en mångsidig hund som lämpar sig för både sport och arbete, men den kan också lätt anpassa sig till livet som sällskapshund så länge den får aktiveras ordentligt. Holländsk herdehund är med andra ord ett attraktivt val för den som vill ha med sin hund på en mängd olika aktiviteter, och här på Djurportal.se kan man hitta både valpar och vuxna holländska herdehundar till salu. Längre ner på den här sidan kan man även lära sig mer om vad som krävs av en ägare till en holländsk herdehund.
Vill du bli automatiskt notifierad när nya annonser som matchar dina preferenser läggs till?
Skapa en sällskapsdjursagent baserat på dina preferenser genom att klicka på knappen nedan.
Hollandse herdershond är mycket livlig och alert - precis som sina nära släktingar från Belgien. Rasen är mycket försiktig och kan vara lite reserverad mot främlingar som den inte känner. Å andra sidan är rasen lojal, tillgiven och godmodig mot alla familjemedlemmar som den känner väl. Rasen passar mycket bra i en aktiv familj som älskar att röra på sig, eftersom rasen uppskattar motion och glada aktiviteter. Rasen gillar också att lösa uppgifter där den kan använda sitt smarta sinne. Rasen behöver också nära kontakt med sina medmänniskor och har ofta störst band till en viss person i familjen, men den kommer vanligtvis också bra överens med de andra familjemedlemmarna. Bakgrunden är utan tvekan de gamla centraleuropeiska fårhundarna - samma som de fyra belgiska herdehundarna och dagens tyska herdehundar. De holländska herdehundarnas pälsvarianter utvecklades i början av 1800-talet och etablerades i slutet av århundradet. Dessa raser har alltid stått i skuggan av schäfern och dess belgiska släktingar. De är populära i sitt hemland, där de används som räddningshundar, assistanshundar för blinda och handikappade samt som sport- och tävlingshundar. Rasen blir cirka 57-62 cm hög och väger cirka 29-31 kg.
Det råkar vara så att rasen har bevarat och behållit många av sina ursprungliga flockinstinkter, och dessa ligger djupt i dess natur. Rasen är aktiv, gillar att röra sig, uthållig och samarbetsvillig. Den följer gärna ägarens instruktioner och håller i allmänhet nära kontakt, eftersom jaktviljan är begränsad och rasen har därför inte har någon uttalad tendens att ströva omkring på egen hand.
Den holländska herdehunden finns i tre olika pälsvarianter: långhårig, korthårig och strävhårig. Varianterna registreras som separata raser, trots att raserna i själva verket är en och samma ras och endast pälsvarianterna skiljer dem åt. I alla tre fallen är pälsvården hanterbar och inte särskilt krävande. I den korthåriga varianten av rasen består pälsen av ganska hårda, något grova täckhår med underull. De korthåriga har kortare päls på ben, tassar och öron. Däremot är pälsen längre på halsen, benen och svansen. Färgen är gyllenbrun eller silverbrun, helst med en svart mask. Den långhåriga sorten är täckt av långa, tätt liggande, tunga täckhår med en tjock underull. Liksom den korthåriga är färgen gyllene eller silverfärgad, helst med en svart mask. Den strävhåriga varianten har hårda, tunga, grova, vågiga täckhår och en tät, tjock underull. Färgen är, liksom för den korthåriga och långhåriga, och även den helst med svart mask. Dessutom kan dessa vara blågrå eller salt- och pepparfärgade.
Rasen är extremt arbetsvillig och positiv till inlärning när den presenteras för nya uppgifter. Rasen måste dock tränas konsekvent, men utan hårdhet, eftersom hunden riskerar att förlora självförtroendet och därmed arbetsglädjen, eftersom den är mycket fäst vid sin förare och lätt kan må dåligt om den inte behandlas respektfullt. Därför är ömsesidig respekt en väg framåt för denna ras. De är bra arbetshundar inom idrotter som lydnad och agility, de är även bra brukshundar eller som ledarhundar, herdehundar, polishundar och räddningshundar. För träning av brukshundar används mest korthåriga hundar. Vissa långhåriga hundar förkommer även för detta, men de ses mest i utställningsringen. Den strävhåriga sorten konkurrerar i båda dessa kategorier, men är inte lika vanlig som de andra två sorterna.