Gotlandsstövare är en svensk jakthund som både behöver mycket fysisk och psykisk stimulering för att må bra. Gotlandsstövaren är även en mycket social hund som älskar att spendera tid med sina personer, men när jaktlusten tar över kan gotlandsstövaren bli svårhanterad för någon utan tillräcklig erfarenhet av hundar. Har du vad som krävs för att ta hand om en gotlandsstövare på bästa sätt? Här på Djurportal.se kan man hitta valpar och vuxna gotlandsstövare till salu, och längre ner på den här sidan kan man lära sig mer om denna energiska jakthund.
Vill du bli automatiskt notifierad när nya annonser som matchar dina preferenser läggs till?
Skapa en sällskapsdjursagent baserat på dina preferenser genom att klicka på knappen nedan.
Denna svenska dofthundsras härstammar från kontinentala hundar av östeuropeisk typ som kom till Sverige med hemvändande trupper under 1600- och 1700-talen, och den har i ärlighetens namn en ganska rörig historia. De östeuropeiska hundarna som kom till Sverige på 1600- och 1700-talen korsades först med lokala hundar och senare med raser som rävhundar, harriers, beaglar och schweiziska mastiffer. Rasen som blev resultatet av dessa korsningar erkändes år 1920 och fick då sin första standard, men redan tio år senare betraktades rasen som en färgvariant av en Small Country Pointer och det beslutades att rasen skulle korsas in som en gul variant av Smålandsstövare. År 1930 slutade alltså den första standarden att gälla och det beslutades att den gula varianten i stället skulle korsas in med Hamiltonstövare och bara lite senare, år 1934, sågs rasen i stället som en rödvit Hamilton Pointer. Rasen erkändes år 1990 för ytterligare en tioårsperiod, men så hängde bedömningen kvar ändå och den förlängdes till slutet av år 2004. Först från och med år 2009 registrerades dessa gula hundar återigen som en egen ras. Det registrerades 50 hundar det året under namnet Gotlandsstövare, trots att ett målmedvetet avelsarbete för rasen infördes redan omkring 1989. Rasen väntar dock fortfarande på internationellt erkännande och är fortsatt den numerärt minsta av de svenska spårhundsraserna.
Gotlandsstövare är rektangulära i kroppen, och eleganta men med ett intryck av styrka och uthållighet. Pälsen är slät, tätt liggande och hård i strukturen. Färgen är alltid gul eller gulröd med lätta, symmetriska vita markeringar. Den ideala höjden vid skänkeln för hanar är 52 cm med variation accepteras mellan 48 och 56 cm. Idealhöjden för tikar är 48 cm, med en variation mellan 44 och 52 cm. Rasen väger 20-25 kg.
Den korta, släta pälsen är glansig och tätt liggande och ger ett visst skydd. Daglig torkning med en urvriden tvättlapp tar bort damm och lösa hårstrån som annars skulle gräva ner sig vertikalt i mattor och möbler. Underullen kan enkelt hållas i toppskick och fri från lösa hår med hjälp av en gummiborste.
Rasen är generellt sett lugn, vänlig och tillmötesgående både mot människor och artfränder. Den lämpar sig väl som familjehund för människor som ägnar sig åt många utomhusaktiviteter. Gotlandsstövare behöver ett bra socialt liv med nära kontakt med människor som bryr sig om den och vidare behöver rasen också mycket fysisk träning och många uppgifter som stimulerar den mentalt, till exempel att hitta och följa en stig. Man får inte glömma att det är en hund med starka jaktinstinkter och att den därför inte är lämplig som enbart sällskapshund. Som bäst mår gotlandsstövare av att få utöva jakt och idag används rasen främst för jakt på hare. Lusten att jaga är stor och lockar lätt hunden att gå sin egen väg om den får en doft av vilt. Även om den håller relativt god kontakt är det inte en hund som du ska förvänta dig att kunna släppa lös på platser med vilt och trafik utan grundlig träning. För att få en trevlig gotlandsstövare krävs tidig, vänlig och konsekvent träning för att lära den att komma när den kallas på. Belöna alltid kontakt och träna ihärdigt, i snabb takt och med variation i korta sekvenser i olika miljöer så att hunden inte tappar intresset.
© 2024. Djurportal.se