Dunkerstövare är en norsk jakthund som är framavlad för att vara uthållig och tålig även i hård terräng, vilket den sannerligen är! Dunkerstövare har ett fantastiskt luktsinne, och medan de är strålande jakthundar så är de också härliga familjehundar hos en familj som förstår sig på dem och som ger all den fysisk och mental stimulering som de behöver. Här på Djurportal.se kan man hitta både valpar och vuxna dunkerstövare till salu, och längre ner på den här sidan kan man lära sig mer om den här energiska hundrasen.
Vill du bli automatiskt notifierad när nya annonser som matchar dina preferenser läggs till?
Skapa en sällskapsdjursagent baserat på dina preferenser genom att klicka på knappen nedan.
Trots att Dunkerstövare är en ganska okänd ras har den en enkel historia. Den utvecklades av den norska författaren och militären kapten Wilhelm Conrad Dunker som beslöt att utveckla en ny dofthundras, en som inte bara skulle vara en skicklig jägare utan också kunna klara av de kyliga och tuffa förhållandena i Norge, vilket vid den tiden var ett av de minst utvecklade länderna i Europa. Dunker korsade etablerade norska spårhundar med ryska harlekinhundar, vilket tolkades vara en idealisk kombination som skulle ge överlägsen uthållighet, spårningsförmåga, och styrka samt ett jämnt temperament. Samtidigt som han fick fram de egenskaper han önskade, resulterade korsningarna i en hund med en distinkt päls, en hund vars blåmarmorerade och prickiga mönster stod ut från de flesta andra hundarna i Norge. Rasen blev snabbt populär bland jägare, men antalet hundar minskade snabbt efter andra världskriget, till stor del på grund av den tyska ockupationen, som i stort sett satte stopp för en stor del av den avel som ägde rum. Intresset ökade igen efter kriget, men på 1970-talet importerades många andra jakthundar till Norge och många jägare föredrog de nya raserna. Med deras popularitet som minskade under 1980-talet tog många uppfödare sin tillflykt till inavel, vilket troligen hade en stor inverkan på den höga graden av dövhet hos rasen som helhet. Även om rättigheter beviljades för att avla in andra i linjen för att förhindra ytterligare hot, har deras antal förblivit begränsat och till stor del reserverat till Norge och andra skandinaviska länder. Trots det fåtal som finns (mindre än 200 registrerade årligen) erkändes de av United Kennel Club 1996.
Dunkerstövaren är en medelstor hund, som blir 47-58 cm hög och i allmänhet väger mellan 16-22 kg. De har en atletisk kroppsbyggnad men har ingen enorm ram, vilket gör att de håller sig trimmade, snabba och lättfotade, även med sina starka robusta ben. Deras päls är mycket distinkt och är antingen svart eller den mer eftertraktade blå, särskilt om den är särskilt välmarmorerad, och har inslag av tan eller fawn samt vitt. Deras skallar är lätt välvda med en rektangulär nos som är lite mer än lika lång som själva skallen och som kröns av en svart nos med breda näsborrar och parade med medellånga vikta öron. Deras ögon visar den största variationen när det gäller färg, och även om de oftast är mörka, har de setts med en sällsynt blå färg. De har en rak överlinje, raka framben och en liten vinkel på bakbenen. Deras svansar börjar tjocka och smalnar långsamt av och bärs rakt.
Dunkerstövare ligger någonstans mellan lågt och genomsnittligt underhåll. De anses fälla över genomsnittet och behöver borstas flera gånger i veckan (helst med en borstborste) för att hålla pälsen (och ägarens hem) så ren som möjligt, men behöver i övrigt inte mycket annat. De är inte en luktande ras i sig och om de inte hamnar i något som luktar illa behöver de bara bada mycket sällan och endast med hundspecifikt schampo, eftersom allt annat eller alltför frekventa bad kan störa deras naturliga oljor. Om de används som jakthundar bör frekventa jakter bidra till att klorna naturligt slits ner, men om de adopteras som främst sällskapshundar måste klorna övervakas noggrannare och klippas vid behov för att förhindra att de spricker och går sönder. Deras tänder bör borstas regelbundet, om möjligt minst en gång i veckan.
Dunkerstövare är tränade för att vara effektiva och orädda jägare, men de är också exceptionellt tillgivna hundar som uppskattar att ge och få mycket uppmärksamhet. De är förvånansvärt avslappnade när de inte är på jakt, men deras likgiltighet inför främlingar gör dem till ineffektiva bevaknings- eller vakthundar. De har dock en tendens att skälla och kommer ofta att varna alla i närheten om det finns något att jaga som är utom räckhåll, så att bo i ett utrymme som tillåter detta beteende och tidig träning är båda utan tvekan till hjälp. Även utan träning eller socialisering, men särskilt med, kommer dunkerstövare i allmänhet bra överens med andra hundar, nya människor och till och med små barn, men på grund av sina jaktinstinkter kan de lätt bli besvärliga i närheten av andra små djur som inte är hundar. Delvis på grund av att den här rasen har en hög potential att utveckla en viss grad av dövhet i ett eller båda öronen, men framför allt på grund av att de är självständiga och viljestarka kan Dunkerstövare vara en svår kamp att träna och kräver i allmänhet en bestämd, erfaren ägare som klarar att hävda sig och upprätthålla auktoritet på ett respektfullt sätt. De är också energirika hundar och det krävs en god mängd motion för att hålla dem på topp och de kan bli högljudda eller rastlösa om de inte får tillräckligt med aktiviteter att delta i. Dunkers anses alltså vara hundar med medelhög till hög energi som behöver frekvent och konsekvent motion. Eftersom de uppföddes med jägares uthållighet krävs det en hel del för att trötta ut dem helt och hållet, vilket innebär att långa promenader, joggingturer eller löprundor i hundparken är oumbärliga redskap för de flesta ägare. Att leka apport, frisbee eller någon typ av träning som får dem att både springa och ha ett mål är särskilt bra sätt att träna dem både mentalt och fysiskt och kommer att bidra mycket till att hålla dem glada och friska och hjälpa dem att uppträda på ett lämpligt sätt i eller utanför huset. Det rekommenderas att de får minst 45-60 minuters grundlig motion per dag.
© 2024. Djurportal.se