Vill du bli automatiskt notifierad när nya annonser som matchar dina preferenser läggs till?
Skapa en sällskapsdjursagent baserat på dina preferenser genom att klicka på knappen nedan.
Shetlandsponnyn används ofta och är mycket lämplig för ridning och som barnponny på grund av sitt mjuka sinne och lugna temperament, men den är också intelligent och envis och kommer att fatta sina egna beslut om den inte är vältränad och uppfostrad. Även om den är lämplig som barnponny betyder det inte att den inte kan ridas av vuxna, men det bör göras med försiktighet. Som en allmän regel bör du dock rida på en häst som är lämplig för din egen storlek, och viss forskning har visat att en häst optimalt kan bära 15 % av sin egen vikt. Precis som de flesta andra ponnyer är shetlandsponnyn sent mognande och är inte fullt utvecklad förrän vid 4-5 års ålder. Omvänt lever den också betydligt längre än de allra flesta andra hästar, eftersom dess ben mognar senare och den därför också rider och börjar sin tid som ridponny först senare i livet. Shetlandsponnyer utvecklas därför långsammare än andra hästar och når toppen av sin utveckling senare än normalt. Shetlandsponnyn är en tålig ponny med stor uthållighet som är van vid att leva under tuffa förhållanden och lever därför längre än vanliga hästar och kan användas för ridning och körning av t.ex. vagnar tills de är långt upp i åldrarna.
Renrasiga shetlandsponnyer måste genom DNA-test kunna bevisa att de härstammar från rasen i tre generationer. Enligt rasstandarden och avelsmålen får en shetlandsponny inte vara högre än 107 cm. Shetlandsponnyer delas in i tre storlekar: mini < 86 cm, medium < 95 cm och standard < 107 cm. Om en shetlandsponny mäts högre än den maximala höjden för varje storlekskategori vid ett mästerskap kommer den att ingå i och bedömas mot kategorin "andra ponnyer" och kommer inte att kunna rankas högre eller tilldelas priser eller betyg för exteriör och ridbarhet. Samma bedömningskriterier gäller om ponnyns tänder inte är korrekt placerade så att bettet blir felaktigt. De olika maximala höjderna tar hänsyn till ponnyns ålder och delas inom varje kategori (mini, medium och standard) in i storleksklasser baserat på deras ålder. I samband med tävlingar och bedömningar beaktas också om det finns andra egenskaper, särskilt utseendet, som gör ponnyn olämplig för vidare avel av hälsoskäl. Det handlar bland annat om det tidigare nämnda bettet och formen på ponnyns huvud. Ett enda kriterium som inte har någon hälsofunktion är önskan att ponnyn inte ska ha blå ögon. De accepteras, men shetlandsponnyer med bruna ögon föredras. De blå ögonen kallas också för glasögon och är inte unika för shetlandsponnyn specifikt, utan förekommer även hos andra hästraser, där det är omdiskuterat vad de blå ögonens betydelse är visuellt för djuret.
Shetlandsponnyn finns i alla tänkbara färger, men godkänns endast som enfärgad i rashänseende. De är upp till 107 cm långa enligt rasstandard och väger vanligtvis mellan 225 och 250 kg. Det är en robust ponny med stark fysik och kompakt kroppsbyggnad. Shetlandsponnyns rygg och andra lemmar är korta men starka och muskulösa, midjan är stor och huvudet litet och runt. På vintern är pälsen tjock och ullig eftersom shetlandsponnyn producerar dubbla lager hår för att stå emot kyla, väder och vind, medan den på sommaren är kort och mjuk. Både manen och svansen är alltid långa, tjocka och lockiga, och håret runt hovarna är slätt och långt.
Det är oklart när shetlandsponnyn som ras kom till Skandinavien men i mitten av 1800-talet tog importen av ponnyn från Storbritannien fart. Fram till dess hade rasföreningen godkänt och registrerat ponnyer utan någon riktig stamtaveldokumentation och hade inte tänkt särskilt mycket på stamtavlor. Ännu i dag kan man hitta rester av stamlösa ponnyer i stambokssystemet. Idag kommer många av ponnyerna från stuterier i Nederländerna, Belgien och Sverige. Shetlandsponnyn tros gå tillbaka till 500-200 f.Kr. Det finns indikationer på att den har samma gener som den primitiva och nu utdöda tundrahästen och yakutponnyn i Ryssland och Sibirien, och att den kom till Skandinavien på denna väg, varifrån kelterna förde den till Storbritannien. Förr var den en viktig arbetshäst som användes som packhäst, för transport inom jordbruket och även i kolgruvorna i mitten av 1800-talet, efter att kvinnor och barn förbjöds att arbeta under de hårda förhållandena. Här var shetlandshästen idealisk på grund av sin ringa storlek och sin stora styrka och uthållighet. Rasen har korsats med många olika raser under årens lopp, och av samma anledning måste Shetlandsponnyer idag ha en bevisad stamtavla i tre generationer för att få ingå i avelsföreningen för Shetlandsponnyer. År 1990 bildades även International Shetland Pony Committee (ISPC), som organiserar tävlingar och mästerskap och är den officiella föreningen för uppfödare, uppfödare och ägare samt stuterier.
Shetlandsponnyn är i allmänhet lätt att ta hand om, men som med alla hästar är det viktigt att sköta den för hästens välbefinnande och allmänna hälsa. En god skötsel omfattar daglig kontroll av sår och skador, rengöring och kontroll av hovarna, och om hästen har skor ska även dessa kontrolleras var 6-8:e vecka. Den dagliga skötseln är också utformad för att se till att din häst beter sig som vanligt. Förändringar i hästens beteende kan bero på sjukdom eller smärta. Alla hästar bör behandlas för mask 1-2 gånger per år, och ett gödselprov kan göras för att kontrollera om det finns maskar. Både före och efter ridning bör hästen skötas så att sadeln och grimman, tränset eller betslen inte skaver eller orsakar besvär om hästen är smutsig, och så att smuts och damm efter ridning inte besvärar hästen eller orsakar infektioner. Dessutom är skötseln också ett naturligt tillfälle att kontrollera hästen för de ovan nämnda såren och skadorna.
Shetlandsponnyn kommer från en miljö med mycket frisk luft och utrymme att röra sig - det behöver den också som ponny i ett stall. Se därför till att den kommer ut och får möjlighet att röra på sig utöver den motion som den får genom ridning. Tack vare sin tjocka och täta päls kan shetlandsponnyn vistas utomhus året runt utan problem. Precis som den islandshästen är shetlandsponnyn en ponny som har en otroligt god fodereffektivitet och klarar av en mycket mager och begränsad diet. För att stödja och stärka den unga shetlandsponnyns benutveckling är det bra att ge hästen foder med tillsats av fosfor och kalcium. Tillförseln av vitaminer, mineraler och framför allt protein är viktig för att bygga upp ben och muskler, och särskilt eftersom shetlandsponnyn inte ska äta samma mängd foder som andra hästar och därför inte automatiskt får samma mängd näring som större hästar. Utfodring och fodertillskott beror också alltid på hur mycket hästen tränas/rör sig. Hästar är flockdjur och därför är det också bra om en häst har kontakt med andra hästar. Shetlandsponnyn är till sin natur en sällskaplig och samarbetsvillig ponny, men sällskap och fysisk kontakt med andra hästar bidrar till viktig social interaktion och skötsel genom att låta hästarna i hagen gnugga sig mot varandra och förbättra deras förmåga att interagera med andra hästar. En del av vården av en shetlandsponnyn - och alla andra hästar och ponnyer - är att ta hand om deras tänder. Särskilt när det gäller djur som tas från sin naturliga miljö är det viktigt att vara medveten om vad detta innebär för djurets välbefinnande. För hästar innebär detta att tändernas spetsar ska filas, eftersom betslet, tränset eller grimman kan trycka kinderna mot tänderna, och att man ska observera och korrigera läget för kindtänderna om det är nödvändigt för hästens bett.
På grund av shetlandsponnyns mycket rena ras finns det inga direkt kända ärftliga sjukdomar som shetlandsponnyn är särskilt benägen att drabbas av. Att vara på bete på sommaren kan dock orsaka problem för vissa ponnyägare, eftersom mindre ponnyer som shetlandsponnyer tenderar att bli överviktiga. Även om shetlandsponnyn är känd för att vara blygsam och sparsam när det gäller mat, löper den, liksom andra kallblodiga ponnyer, en ökad risk att drabbas av fång, som ofta är förknippad med och orsakad av övervikt. Sjukdomen, som börjar med en inflammation i hovarna, kan vara livshotande och måste tas på största allvar. Man tror att inflammationen och upplösningen av lamellerna i hoven, som håller ihop den inre hovstrukturen, sker på grund av utsöndringen av ett enzym i hästens tarmkanal, som särskilt finns i sockret fruktan i gräs. Upplösningen av lamellerna gör att benstrukturen inuti hoven glider nedåt och trycker mot hovens mjuka delar, vilket orsakar enorm smärta för hästen. Fång visar sig till en början som hälta och svår smärta, vanligtvis i framhovarna och oftast också i båda framhovarna. Av samma anledning rör sig hästen inte så lätt och står ofta och lutar sig bakåt för att undvika belastning på frambenen. Du kan ofta känna att hästens framhovar är varma och att benen har en ökad puls. För att undvika fång är nyckeln oftast att hålla hästen på en begränsad och jämn diet för att upprätthålla ett stabilt och inte för högt blodsocker. Stabilitet gäller även hästens tillgång till bete och därmed socker, som inte bör ändras plötsligt - varken när det gäller mängden gräs eller gräsets näringsinnehåll. Rådet är att kontrollera hästens kaloriintag under hela året, på sommaren hålla gräset i hagen kort och se till att de får mycket motion. Andra lindrande behandlingar är att kyla hovarna i kallt vatten, låta hästen stå i våt sand, se till att underlaget är mjukt och under kortare perioder kan smärtstillande medel hjälpa.
Visste du att...
- Shetlandsponnyn kan dra dubbelt så mycket som sin egen vikt, dvs. cirka 500 kg? Andra hästar drar vanligtvis bara halva sin kroppsvikt.
- Rasen sägs vara den äldsta engelska hästrasen?
- På vikingatiden användes shetlandsponnyns man och svanshår till fiskenät och fiskelinor och som stoppning i madrasser?
© 2025. Djurportal.se